I går var min morbror på ett snabbt besök hos oss på familjevåningen. Han hade hjälpt oss köpa mat. Magnus blev själagald för att få kaffe. Och mjölk. Och jag var glad för att få te, och mjölk. Det är svårt att veta vad man ska köpa hem, men det känns bra att ha lite torrvaror hemma. "Hemma"? Vi är ju inte alls hemma. Vi är på en familjevåning. Vi är på sjukhus. Vår son ligger på BIVA. Det är så långt i från hemma som man kan komma. Vi är 25 mil hemifrån.

Senare kom en av mina kusiner. Köpt med sig frukt. Vi pratade mycket. Jag var jätteglad för att hon kom. Det var så skönt att få se henne. Vi pratade om livet här, men även om andra saker. Vi skrattade. Och grät lite med. Det var skönt.

Och i helgen kommer min älskade syster Sara. Det ska bli så underbart att träffa henne. Det ska bli så skönt. Jag vill krama henne redan nu.
Och även om det kanske blir lite märkligt. Vi kan inte träffas lika länge som vi brukar, hon får inte gå ner till BIVA och träffa sitt första syskonbarn. Men hon kommer i alla fall. Och jag får krama om henne.

Ofta vet jag inte vart morgonen tar vägen. Klockan är redan elva, och jag hade tänkt att komma ner tidigt till BIVA i dag. Men så är det ävl. Det ska ätas frukost, det ska duschas och fixas och trixas innan man kommer i väg. Men nu är vi snart på väg.