Dagen startade tidigt, M bredde smörgåsar och vi tog varsin kopp kaffe med oss i bilen. Resan upp till KS gick snabbt och det var väl inga superköer att tala om. Lite snö var det på backen, eller om det var frost?!

Träffade läkaren som skulle göra ultraljudet, samma läkare som förra gången, först var det tyst, tyst, tyst. Sen började frågorna komma. Allt såg bra ut, efter förutsättningarna. Fostret växer, hjärtat slår bra. Läkaren mäter och antecknar. Kommenterade att det var mycket fostervatten. Inget som behövdes göra något åt just nu, men det kan bli så att man måste åtgärda det. Jag som redan är lite (ok, hel)hispig fick väl lite nojor, och funderar redan en hel del på fostervattnet.

Träffade barnkirurgen, en jättetrevlig man. Gav svar på mycket frågor och gav ett lugnt stabilt intryck. Han visade oss runt på de olika avdelningarna som vi kan komma att hamna på. Allt verkade familjärt och harmoniskt. Och även om det i bland kändes som tårarna rann över var jag glad för att få se allt. Vi vet lite mer om vad vi har framför oss.

Vi fick lite nya tider, bland annat tid för det planerade kejsarsnittet!! Så nu är det bara att vänta, inte oroa sig för mycket, ta det lugnt, börja boa lite, be en extra bön, hålla tummarna och hoppas på att allt går bra.

På vägen hem stannade vi på Saltå Kvarn och handlade lite müsli, juice och bröd. Fruktlimpa till mamma och pappa som tack för hjälpen med bilen som vi fick låna.
Så bytte vi tillbaka bil till våran och blev bjudna på pyttipanna hos mamma och pappa, jag var så trött så jag inte en orkade äta.

Nu blir det lite tv, Grey´s och jordnötsringar, för att koppla av lite innan man lägger sig för natten!