Sitter och kollar lite på OS-invigningen. Matar min son samtidigt. Han ville inte riktigt äta själv, så det får sondas on en hel del. Han är väl trött efter hans första kalas. Han firade sin morfar som fyllde år, även om Elias mest sov och inte alls ville öppna ögonen. I bland öppnar han ögonen och småler lite åt mig. Antavligen i sömnen, men ett leende är ett leende för en förstagångsmor. Själv är jag lite hungrig. Men vad äter man klockan fem på morgonen? En första frukost? Nej, jag orkar inte fixa iordning något. Inte med en son lite halvsovandes på armen.