Sakta men säkert
De minskar säkta sakta på mediciner, och ökar sakta sakta på maten. 10 ml!! Jösses, vilka måltider!
Nu ska vi ner igen, känns som jag hittar vägen till BIVA i sömnen.
Va underbart!!!
Vad glad jag blir!!!
Kram
Milla
nu vet jag inte vad som hänt här då jag inte kollat in din blogg, men grattis i alla fall till tillskottet!! =) Hoppas allt går bra!
Kram
HÄRLIGT!!! Åker ni till sjukhuset i Linköping när BIVA-tiden är över eller blir det Q63?
Gud var härligt! Jag är så glad för er skull! Elias är en kämpe och ni med..och även om det känns segt ibland, så är det så att allt har en ände, och rätt var det är, får ni åka hem med honom! Kraaaaaaaaaaaaam!
Åh så himla härligt att höra!!!! Blir så glad av att läsa ditt inlägg!!
Åh, underbart!!
Nu ska du se att ni snart slipper från BIVA :)
Så himla underbart för er, kan inte föreställa mej känslan ens, att få vänta så länge, o sen bara hålla den underbara lilla varelsen, måste haft ett grymt rus o adrenalin i kroppen, o ögon fulla av tårar såklart. Jag fick hålla Liam direkt o den känslan var magisk, o ni, som har längtat o kämpat,O äntligen ha Elias i er famn,ooooo STORT GRATTIS, tänker på er mycket, gänget frågar efter er, hur det gå o hur ni mår, alla tänker på er. Kram Sofie
