I dag har Elias fått sin synagisspruta. Just det i dag var det bara en spruta. Förra månaden delade de upp dosen på två sprutor. Och höll varsitt ben och räknade till till tre, och stack honom.

I dag laddades endast en spruta med färdiga antikroppar mor det hemska RSviruset. Elias låg i min famn lyckligt omedveten om vad som väntade. Ena sköterskan höll benet och den andra stack. Och Elias skrek. Han skrek och han skrek. Man kunde knappast tro att han var lugnsjuk just vi det tillfället.

Vi är ju vana vid att han får sprutor, mediciner, att det tas prover och undersöks, så så hemskt var det väl inte för mig. Men visst skär det i hjärtat.
Tårarna trillade och han kippade efter andan. Stackars lilla Elias.

Efteråt fick han välja ett klistermärke. (ja, tre månader och välja...) Sen somande han i famnen och LAH gick. Och jag brydde mig inte ens om att försöka lägga ner honom. Jag tyckte att han behövde sin mammas famn.




(liten krabbat på KS, nu betydligt bättre)