En halvmil senare vågar jag inte gå in i huset. Jag gick ut med Elias och hundarna först. Det blev kaos, och vi gick hem. Jag tryckte av larmet. Trodde jag. Och gick in, smått irriterad på Bonnie... Och så går larmet i gång. Högt var bara förnamnet! Elias skrek, hundarna skrek, jag nästan grät. Hittade inte telefon, visste inte vad jag skulle ta mig till!! Till slut hittade jag telefon och ringde pappa. Och så ringde de från larmcentralen. Och jag lugnade mig, lite i alla fall. Så gav jag Elias mat och vi gick ut själva. Och nu som sagt vågar jag inte gå in. Utan spelar mobilspel på altan och väntar på att mamma och pappa ska komma hem.