På äldre dar har jag funderat mycket på mina gamla vänner. Vad gör de nu? Hur mår de? Jag vet att hela mitt gamla kompisgäng har fått barn, och nu när jag fått barn har nyfikenheten tagit över. Jag vill verkligen höra hur de har det!! Det var ju inte meningen att vi skulle gilda i från varann, det var ju bara larvigheter!

Så när jag såg en gammal vän i tidningen, så googlade jag hennes nummer och smsade. Hon svarade, och jag kände att det var riktigt riktigt kul.
Så härom veckan såg jag nästa gamla vän från gänget. Cyklandes genom stan så snabbt så jag knappt förstod att det var hon. Så jag skrev till hennes syster på Facebook. Hoppas att hälsningen kom fram!

Det var två av det gamla gänget. Den tredje sista, är den som betytt mest för mig. Vi var så ler och långhalm när vi var mindre. När vi blev tonåringar hängde vi konstant och pratade om allt mellan himmel och jord. När vi tog studenten pratade vi om hur livet skulle te sig. Mycket planer och mycket diskussioner.

Och så uppstod en situation som vi tydligen inte visste hur vi skulle lösa. Allt blev märkligt, och vi gled från varann. Jag tror att vi bär lika stor skuld i det hela bägge två. Eller skuld? Nja, snarare förvirring.
Vårat fyragäng splittrades, vår roadtripp fanns i minnet och alla glada skratt och alla galna fester. Alla middagar, alla kramar, allt som vi upplevt.

I dag såg jag den trejde, hon som stod mig närmast. Gick med barnvagn, och jag åkte bil. Så jag tänkte: Jag googlar, jag smsar. Jag vill ju träffa henne! Jag vill höra att allt är bra!

Så nu sitter jag här, smsat, hon har svarat, och det ser ut som att vi kommer ta en promenad någon dag.

Och så googlar jag vidare. Sökord: gamla vänners dag.

Det är i dag!! (ja, enligt 2006 kalender, enligt 2010, är det 12:e, men vaddå, det måste ju betyda något?)