Otursdag!
Kan man ha mer otur?
Vi ska ju ha barn, och barnet har diaframabråck. Jag har därför för mycket fostervatten.
Mycket, mycket undersökningar och mycket mycket mera oro!!
Och dagen till ära får Magnus ont i foten. Så vi har tillbringat hela eftermiddagen på vårdcentralen och akuten.
Röntgas och väntan.
Nu är vi väl hemma och ingen av oss kan göra speciellt mycket. Typ inget.
God morgon!
Eller det är ju inte ens förmiddag längre!
Men eftersom det är första inlägget tror jag att det är morgon!
Nu är det i alla fall dags att åka och handla lister till vår nyrenoverade hall. Och så ska jag tvinga in Magnus på Kicks och köpa en ny mascara! Kanebo 38. Den enda mascaran som är riktigt riktigt bra enligt mig!
Fredagstrivsel
Har varit hemma hos mamma och pappa tillsammans med morbror. Ätit lutfisk och smygstartat advent, och jul. Magnus kom efter jobbet och vi åt tårta.
Sara ringde och sa att hon var i nästan världens största godisbutik!! Vart tror Ni att jag vill åka i morgon?!
Åkte hem och slarvade med maten. Åt ute, för ingen orkade laga mat. Stannade på Coop och köpte chips, dipp och godis! Fredagstrivsel!
Så nu är det Idol och frosseri som gäller!!
Sara ringde och sa att hon var i nästan världens största godisbutik!! Vart tror Ni att jag vill åka i morgon?!
Åkte hem och slarvade med maten. Åt ute, för ingen orkade laga mat. Stannade på Coop och köpte chips, dipp och godis! Fredagstrivsel!
Så nu är det Idol och frosseri som gäller!!
Gamla minnen
Efter att ha duschat, och tvättat håret, blev jag hungrig. Har inte varit hungrig på dagarna på evigheter känns det som. Och även om jag ska hem till mamma och pappa och äta lutfisk om en timme, värmde jag upp en kötfärspaj och åt med god aptit.
Drack även lite kolsyrat vatten med näringsdryck i. Minns att när jag jobbade inom vården blandade vi just den kombinationen. Just dem, men cirton och fläder! Och vi tyckte det var gott!
Antingen har mina smaklökar förändrats med åldern, eller så är det graviditetssmaklökarna som kommit fram. Det var inte äcklig, men inte gott!!
Fredag
För första gången på länge sitter jag uppe redan innan nio och äter frukost. Otroligt!
I går var vi hos läkaren igen, gjorde ultraljud och ctg-kurva. Allt såg bra ut, mycket fostervatten, men det är ju tydligen vanligt.
Efter åkte jag hem till mamma och pappa. Fast pappa kom senare. Mamma och jag vilade, kollade Facebook och pratade. Jag är jätteglad för att få vara där. Då behöver jag inte ligga själv i min säng och fundera. Jag äter som jag ska. Och jag får lite svar, elelr i alla fall komentarer, på vad jag tänker.
Pappa kom hem och vi åt lite enkel lunch. Sen försökte jag hjälpa till att göra sjömansbiff till Sara. Det är lite jobbigt att stå, men jag gjorde så gott jag kunde. Och fick annat att tänka på.
Kvällen blev lugn hemma, Magnus plockade lite i lägneheten, tvättade och lagade mat. Vi pratade länge i sängen och jag sov faktiskt riktigt bra!
I går var vi hos läkaren igen, gjorde ultraljud och ctg-kurva. Allt såg bra ut, mycket fostervatten, men det är ju tydligen vanligt.
Efter åkte jag hem till mamma och pappa. Fast pappa kom senare. Mamma och jag vilade, kollade Facebook och pratade. Jag är jätteglad för att få vara där. Då behöver jag inte ligga själv i min säng och fundera. Jag äter som jag ska. Och jag får lite svar, elelr i alla fall komentarer, på vad jag tänker.
Pappa kom hem och vi åt lite enkel lunch. Sen försökte jag hjälpa till att göra sjömansbiff till Sara. Det är lite jobbigt att stå, men jag gjorde så gott jag kunde. Och fick annat att tänka på.
Kvällen blev lugn hemma, Magnus plockade lite i lägneheten, tvättade och lagade mat. Vi pratade länge i sängen och jag sov faktiskt riktigt bra!
Börja om
Fått höra att jag inte uppdaterar.
Och det stämmer ju. Jag har inte haft kraft, inte ork, inte lust.
Men jag ska börja uppdatera.
Även om det kanske blir mest fårn sängen och soffan...
Och det stämmer ju. Jag har inte haft kraft, inte ork, inte lust.
Men jag ska börja uppdatera.
Även om det kanske blir mest fårn sängen och soffan...
Vad händer i dag?
Fixa naglarnaPackaPlocka i ordning i köket/ vardagsrummetByta bil med mamma och pappaForsätta på vår resaOch så får jag inte glömma att äta någon gång unger tiden med!
Nya Tarragona!!
Gamla hederliga Tarragona har bytt nötter och förpackning! Förut kom Tarragona i sk. styckbitar. Med hasselnötter om jag inte minns fel?!
Nu kommer en variant med mandel och en annan med cashewnötter. Mums!
Den med mandlar är min favorit!!
God morgon!!
Fast klockan är fyrtio minuter över elva.
Jag vaknade faktiskt lite tidigare än så här, men jag har legat och vilat, och jag har kollat av facebook. Tidigt i morse väcktes jag av telefonen, men orkade inte svara. När jag såg att det var hemligt nummer, blev jag lite nervös och fick för mig att det var sjukhuset. Men jag kan inte ringa runt till alla som jag går hos bara för att fråga, de får ringa igen.
Och dessutom ska jag till barnmorskan i dag så jag får väl höra med henne.
Hade tänkt att lägga upp några bilder, men photoshop krånglade så det får bli senare. Bilderna måste ju i alla fall vara rättvända!!
Nu är det dags att hoppa in i duschen, mamma och pappa kommer snart. Jag ska få lite lunch där, skönt, då slipper jag tänka på det. Och sen hjälper de mig att komma upp till sjukhuset.
Och i morgon då bär det av till Stockholm!!
Jag vaknade faktiskt lite tidigare än så här, men jag har legat och vilat, och jag har kollat av facebook. Tidigt i morse väcktes jag av telefonen, men orkade inte svara. När jag såg att det var hemligt nummer, blev jag lite nervös och fick för mig att det var sjukhuset. Men jag kan inte ringa runt till alla som jag går hos bara för att fråga, de får ringa igen.
Och dessutom ska jag till barnmorskan i dag så jag får väl höra med henne.
Hade tänkt att lägga upp några bilder, men photoshop krånglade så det får bli senare. Bilderna måste ju i alla fall vara rättvända!!
Nu är det dags att hoppa in i duschen, mamma och pappa kommer snart. Jag ska få lite lunch där, skönt, då slipper jag tänka på det. Och sen hjälper de mig att komma upp till sjukhuset.
Och i morgon då bär det av till Stockholm!!
Vinterljus
Det var ett tag sen, men jag och pappa såg att det händes upp kläder mellan husen nere i stan. Lustig tyckte vi.
I helgen insåg vi att det tillhörde vinterljus i Linköping.
Och eftersom jag bara ligger hemma hela dagarna, och absolut inte är ute när det är mörkt, så lägger jag upp en bild på vinterljus i dagsljus.
Det hade varit trevligt att få se det mörkret, men nu är det som det är.
Kanske kan jag skicka ut Magnus för att fota runt lite och i alla fall få titta på det vackra ljuset på papper?!
Boa
Jag har fått för mig att vi bara måste göra om lägenheten till barnet kommer. Enligt mammatidningarna kallas det boa. Jag struntar i vilket. Jag vill ha ordning.
Magnus har ju börjat, renoveringen i hallen är i stort sett klar. Golvet är på plats och jag är helnöjd! Och har redan börjat drömma vidare...
Och det är speciellt svårt att boa när man ska ligga ner och vila. Men det såklart, jag är ju ganska bra på att delegera!!
Magnus har ju börjat, renoveringen i hallen är i stort sett klar. Golvet är på plats och jag är helnöjd! Och har redan börjat drömma vidare...
Och det är speciellt svårt att boa när man ska ligga ner och vila. Men det såklart, jag är ju ganska bra på att delegera!!
Dåligt
Skulle kolla efter diskmaskin och tvättmaskin, och eftersom Netonnet har öppnat här i stan tänkte jag kolla med dom. Stämmer det att de inte har några vitvaror? Jag hittar inget på deras hemsida. Lite märkligt tycker jag!
Morgonstund har guld i mund
När jag vaknar känns ofta allt så bra. Känns som jag kan hoppa upp ur sängen och springa ut i lägenheten och städa allt på en gång.
Sen går jag upp, och det slår mig att det kan jag inte alls. Kroppen blir tung på nolltid och allt känns jobbigt. Svårt att stå, och gå, tungt att andas.
Så jag slår mig ner i soffan och kolla lite bloggar. Då tror jag nästan allt är bra igen.
Sen går jag upp, och det slår mig att det kan jag inte alls. Kroppen blir tung på nolltid och allt känns jobbigt. Svårt att stå, och gå, tungt att andas.
Så jag slår mig ner i soffan och kolla lite bloggar. Då tror jag nästan allt är bra igen.
It´s on me!
Jag bjuder på denna.
Magnus kom in i morse och sa att frukosten var färdig, och jag satte mig i soffan. Och skrek.
Jag glömde att jag stickade i går kväll och lämnat stickorna i soffan. Och satte mig på dom.
Är det stickorna som är veka eller är det jag som är gravid? Glömsk och stor!
Ont gjorde det, och stickorna?! Ja, de är väl bara att kasta!
Tur att jag var klar med Saras neverendinghalsduk...
Mössa på!
Mössan har åkt på. Tycker att jag känner mig lite förkyld, och vill inte riskera att bli sjuk till på torsdag. Sov för länge i dag, men behövde väl det.
I dag ska jag inte göra något. Kolla på tv och lyssna på Dan Browns senaste bok. Hoppas på att golvet blir klart.
En riktigt slappardag, som alla dagar i mitt liv just nu.
B-day!
I dag fyller jag år!
Det firades hemma hos mamma och pappa, tillsammans med de närmst sörjande. Med tanke på att jag inte mått så bra och knappt orkar med något kändes det bra att mamma och pappa hjälpte till.
Stackars Magnus sliter med renoveringen av hallen och just nu lägger han golv. Så det var nog skönt för honom med att slippa fixa och trixa hemma.
Jag tycker synd om honom. Han får slita med renoveringen och jag ligger oh kollat Körslaget och slappar. Han fixar mat, godis, chips och dricka. Han kommer så fort jag ropar. Han gör allt för mig.
När jag är tillbaka och fit for fight ska han få ligga i sänge/ soffan i tre månader och inte göra något!! Då är det min tur att springa. Då ska jag renovera, och laga mat. Och göra allt och lite till.
Såklart fick jag presenter, men dessa skriver jag om någon annan gång!!
Nu ska jag bra vara...
Idol
I dag har jag ägnat dagen åt att sticka. Ska ju träffa Sara rara i morgon och hade hoppats på att never.say.never-projektet skulle vara klart då. Får se hur mycket jag hinner under Idol.
Återkommer när halsduken är klar, eller jag har kramp i fingrarna!!
Återkommer när halsduken är klar, eller jag har kramp i fingrarna!!
Hej, jag heter Hanna och jag köper för mycket tidingar
Jag har ett missbruk. Tidningar. Jag hittar tidningshögar överallt i lägenheten. I vissa högar är inte ens en del tidningar upptagna ur plasten!
Jag älskar att köpa tidningar, och jag älskar att bläddra i dom. Typ två gånger. Jag läser sällan, jag tittar mest.
Jag ska avsluta alla premunationer jag har i dag, och jag ska inte köpa några mer tidningar på ett tag. (jag säger inte hur länge om jag inte lyckas hålla det)
Föräldragrupp 09
Kommit hem från föräldragrupp. Åt Mc Donald´s på vägen hem, var urhungrig. Magnus gick och la sig tidigt och jag sitter och kollar på Lyxfällan. Med ett halvt öga.
I dag berättade vi om vår speciella graviditet på föräldragruppen och alla önksade lycka till! Kändes bra att få berätta, och alla lyckönskningar värmde!
Tidigare var vi hos läkaren, ultraljud och ctg-kurva. Vattnet hade misnkat lite, vilket också känns i kroppen. Det är inte så tungt längre. Givetvis är det fortfarande tungt, men ballongkänslan är borta. Mesta delen av tiden i alla fall.
Jag kommer ta det lugnt i framtiden med, och vila upp mig ordentligt!
Bloggtips
Nästan alla skriver om vad de är ute efter när de läser en blogg. Vad de vill läsa om, och vad de själva vill skriva om.
Jag läser kankske 20-30 bloggar varje dag, och då vill jag ju att de ska inspirera mig. Jag vill att bloggarna ska göra mig glad, kunna få drömma mig bort ett tag. Fantisera om saker jag själv inte har, drömma om städer jag aldrig varit i. Jag läser helt klart mest för nöjes skull, inte för att leta information på något sätt, eller skaffa mig kunskap om något.
Vad jag skriver om; ja, jag vill ju som sagt vara en glad blogg själv. En mysig blogg. Men visst handlar en blogg mycket om att få skriva av sig och ventilera sina känslor. Man kanske inte alltid tänker på vad läsaren vill läsa om. Och de som gillar mina känslor gör det, andra inte.
Nisch då? Om man ska bli storbloggare måste man nischa sig. Om man ska tjäna pengar. Om man ska göra sig ett namn. Tyvärr vet jag inte vad nästan någon av de bloggar jag följer har för nisch, även de som är lite större. Visst, alla kan väl kalla sig inspirationsbloggar. Men egentligen, vad har Kissie, Blondinbella, Storstadspojken eller Karin för nisch?!
En blogg som jag alltid läser är min systers, nischad som mysblogg!!
Jag läser kankske 20-30 bloggar varje dag, och då vill jag ju att de ska inspirera mig. Jag vill att bloggarna ska göra mig glad, kunna få drömma mig bort ett tag. Fantisera om saker jag själv inte har, drömma om städer jag aldrig varit i. Jag läser helt klart mest för nöjes skull, inte för att leta information på något sätt, eller skaffa mig kunskap om något.
Vad jag skriver om; ja, jag vill ju som sagt vara en glad blogg själv. En mysig blogg. Men visst handlar en blogg mycket om att få skriva av sig och ventilera sina känslor. Man kanske inte alltid tänker på vad läsaren vill läsa om. Och de som gillar mina känslor gör det, andra inte.
Nisch då? Om man ska bli storbloggare måste man nischa sig. Om man ska tjäna pengar. Om man ska göra sig ett namn. Tyvärr vet jag inte vad nästan någon av de bloggar jag följer har för nisch, även de som är lite större. Visst, alla kan väl kalla sig inspirationsbloggar. Men egentligen, vad har Kissie, Blondinbella, Storstadspojken eller Karin för nisch?!
En blogg som jag alltid läser är min systers, nischad som mysblogg!!
Jag tror på mirakel
Älskade Skittles
När min kusin hade skickat alla Skittles, kom jag givetvis att tänka på min hund. Skittles!!
En underbart söt liten jack russell. Hon var världens bästa hund!! Hon var så mysig och god.
När kusinen skickade paket till mig med snask och minnen, tänkte jag även givetvis på tiden vi bodde i hop hon och jag. Trevliga tider, roliga tider. Så mycket minnen man kan få genom lite snask!!
Ja, vi åt ganksa mycket Skittles, kusinen och jag, och annat snask. Och somnade i en gul tvåsitssoffa!!
Ett skepp kommer lastat
Även småbloggare får paket!! Jag behövde inte som andra storbloggare sitta och fundera på vem det var i från eftersom jag genast kände igen kråkfötterna.
(och att det stog avsändare på baksidan gjorde det ännu lättare)
Däremot kunde jag ju inte veta vad som var i!!
Skittles!!
Små söta goda Skittles!! Jösses så gott!!
Och de sura hade ett litet surt lager på sig, vet inte om det ska vara så, har inte varit så tidigare. Men åh, så gott!!!
Tack favoritkusin!!
Ett par dagar går så fort
Jag vill ha en glad blogg. En söt, som man blir glad av att titta in i. En blogg som skiver om nya saker, fina grejer och roliga händelser.
När jag sist skrev kände jag att det var allt annat än glädje. Nja, kanke inte allat annat. Men mycket fokus på hur jag mår. Att jag bara ligger. Gör inget.
Så vill jag inte ha det. (nej, jag vill inte ligga ovh baravila) Och jag vill inte bara blogga om hur dåligt allt är.
Så jag vilade ett par dagar.
I dag känner jag mig ganska stark. Har diskat några tallrikar som inte fick plats i maskin. Torkat av vardagsrumsbordet. Varit hos mamma och pappa och hundarna och ätit.
Visst är det fortfarande jobbigt, men jag ska ta tag i livet nu.
Och blogga om roliga saker!!
Personligt
Jag har tänkt att beställa en personlig almanacka till nästa år. Jag hade en för ett par år sen, och jag trivdes jättebra med den. Så det får nog bli en sån till det spännande året 2010!!
(bild från personligalmanacka.se)
(bild från personligalmanacka.se)
say never never
I dag SKA jag sticka halsduk!! Sa i morse när jag gick upp att jag fick sitta till tolv med daton och sedan skulle jag sticka. Nu är klockan 12.38, men lite försenad gör väl inget.
Frågan är om jag ska försöka sitta i soffan på något behagligt sätt så man kan titta lite på tv när man stickar som bäst. Det är bara så jobbigt att sitta!! Med en stor mage är allt lite jobbigt!!
Problem att sticka
Jag sa att jag skulle sticka hela dagen. Så att Saras neverendinghalsduk någon gång blir klar. Men jag har inte stickat ett endaste litet varv idag. Jag har tillbringat hela dagen i sängen och tyckt allmänt synd om mig själv.
Jag har spelat Guitar Rock Tour på mobilen tills batteriet tog slut, jag har facebookat i sängen till datorns batteri också dog. Då låg jag och dagdrömde ett tag. Sen kände jag att jag måste ta mig i kragen och gick upp. Tog en snabb dusch och satte mig i soffan. Laddade batterierna. Till mobilen och datorn.
Jag har spelat Guitar Rock Tour på mobilen tills batteriet tog slut, jag har facebookat i sängen till datorns batteri också dog. Då låg jag och dagdrömde ett tag. Sen kände jag att jag måste ta mig i kragen och gick upp. Tog en snabb dusch och satte mig i soffan. Laddade batterierna. Till mobilen och datorn.
Ursäkta röran, vi bygger om!
Vi renoverar vår lilla hall. Eller, Magnus renoverar, jag ligger i sängen.
Vi renoverar även dörrarna. Ja, Magnus då. Jag gör inget annat än bloggar och facebookar.
Vi renoverar även toalettdörren. Och Magnus har gjort en tillfällig dörr. Och han har märkt upp den så vi vet vart vi ska gå, bra?!
Kladdkakans dag
Visst kan det vara gott med kladdkaka, men äta det typ varje helg? Nja, inte riktigt jag. När jag loggade in på Facebook i går hade jag nog minst fem stycken vänner som skrivit i sitt statusfält att de åt just kladdkaka.
Diskussionen angående kladkaka var ett faktum. Sara tror att vi äter mera kladdkaka för att Ekströms har mycket reklam för deras just nu, Maria tipsade om att det var kladdkakans dag i dag. Vissa tycker att fredagsmyset består av kladdkaka. Sorry OLW, ni tog ordet fredagsmys som ert, men folk förknippar nu fredagsmys med så mycket mer än chips.
Så hur ska ni fira denna spännande dag? Extra mycket kladdkaka? Med extra mycket grädde? Färsk frukt till? Eller baka en fars dags kladdkaka till morgondagen?
(bilder från ica.se, coop.se, tasline.se, arla.se och recept.nu)
Läkare och vikarier
När man inte får träffa sin vanliga läkare blir man lite ställd. Och man inser vilket band man har mellan läkare och patient.
I dag var vår vanliga läkare borta och vi fick någon annan. Vi har träffat vår läkare sen vi fick reda på att vårt barn hade diafragmabråck, vi har inte traffat någon annan. (förutom dom i Stockholm då, men dom anser vi nog också är våra vanliga läkare)
Man ställer inte samma frågor till en vikarie som till den vanliga läkaren, ofta gör vikarien lite annorlunda och då tycker man att det är märkligt. Man är van att undersökningarna går till på ett visst sätt. Man kan prata om förra gången man var där, och man har vågat öppna sig lite mer.
Så när vi kom hem skickade jag in dagens ros till vår vanliga läkare. För att på något sätt visa att vi tycker bra om henne.
Tankar en fredag
Har pratat med mamma och pappa i telefon både länge och väl. Har inte så mycket annat att göra! Tagit bort lite gammalt nagellack och dammat av vardagsrumsbordet. Det var det jag orkade.
Sen har jag vilat. Och undrar hur man kan bli så trött av att just bara vila?!
I går var jag på sjukhuset igen, och på kvällen hade vi föräldragrupp. Rosenrött, vita moln och glada föräldrar.
När man bara ligger hemma och vilar funderar man mycket. Kanske lite för mycket ibland. På glada föräldrar, fostervatten, snitt och tusen andra tankar. Tankarna är som radiobilar, som ofta krockar med varann och inte följer något mönster eller har någon bana. De far bara runt runt och tar nya vändningar hela tiden.
Sen har jag vilat. Och undrar hur man kan bli så trött av att just bara vila?!
I går var jag på sjukhuset igen, och på kvällen hade vi föräldragrupp. Rosenrött, vita moln och glada föräldrar.
När man bara ligger hemma och vilar funderar man mycket. Kanske lite för mycket ibland. På glada föräldrar, fostervatten, snitt och tusen andra tankar. Tankarna är som radiobilar, som ofta krockar med varann och inte följer något mönster eller har någon bana. De far bara runt runt och tar nya vändningar hela tiden.
Grey´s och dillchips!
(bild från abc.com)
Skönt att vara hemma. Skönt att få hemlagad mat. Skönt att få sitta brevid Magnus i soffan oh vila brevid honom i sängen.
I dag är det Grey´s Anatomy, kanon! Och till det blir det chips och dipp. Måste ju fira att man är hemma... Sen blir det nog sängen ganksa tidigt. Är fortfarande trött. Mest av alla tankar, men också av att vila hela tiden. Lustigt att man kan bli trött av att inte göra något!
Hemma!!!
Hemma igen. Fick stanna över natten för observation, och det bestämdes på morgonen tillsammans med Stockholm att jag inte skulle behöva åka upp dit, eller att jag skulle behövas tappas. Men jag har för mycket fostervatten och det är det som gör att jag får ont och får sammandragningar.
Skönt att få vara hemma, de frågade om jag ville vara kvar eller vila hemma, och det valet var inte svårt! Det är underbart att få vara hemma. Att få se på femman, att få äta vad man vill, att sova sova i sin egen säng, och det bästa av allt. Att få vara med Magnus! Underbart!!
Så nu ligger jag på soffan och läser Elsas mode, äter godis och blir omhändertagen. Det är bara att vila och hoppas att inget händer. Slappna av och be en bön om att allt är lugnt tills vi ska upp.
Tack alla snälla släktningar, vänner och kollegor som har hört av sig och frågat hur det är.
Nu tycker jag verkligen synd om mig själv!
Ja, jag har blivit inlagd. Och tycker väldigt synd om mig själv.
Jag ser förfärlig ut, därför tar jag bara kort på grannens tomma säng. Inte på mig själv.
Jag trodde jag skulle till läkaren, barnmorskan och att vi sen kunde åka hem till mamma och pappa och få pussa på Skippy och Bonnie, men så långt kom jag inte.
Utan jag fick stanna kvar.
Magnus åkte och hämta lite övernattningsgrejer, viktiga saker som datorn och så. Nu är han och hämtar te och smörgås i matsalen.
Sjukhuset har tydligen inte femman så det blir inget desperate housewife i dag, och inget körsjungande i dag heller.
Jag får stanna över natten. Sen får vi se om jag behöver tappas, och om det ska ske här eller i Stockholm.
Och om jag var rädd förut, är det inget mot vad jag är nu!!
Dagens naglar
Klippte mina naglar lite för korta, men vad gör det när de växer som ogräs! Målade dom sedan i OPI´s You Don´t Know Jacques? och toppade med ett överlack.
Har annars tillbringat dagen med att farmvilla lite, nja, ganksa mycket. Försökt att inte läsa för mycket, eftersom jag vill ha något att göra i morgon med.
Snart kommer Magnus hem och vi ska upp till sjukhuset igen. Denna gång är det en bokad tid, så det är inte så allvarligt. Hoppas att det går bra!!
Största möjliga tystnad
I dag skriver Calle Schulman om missfall i Expressen. Han skriver om tystnaden angående missfall, varför ska man vänta med att dela gläjden? Varför ska man dela sorgen själv när den kommer?
När jag blev gravid var vi givetvis rädda för missfall. Vi väntade och väntade med att berätta. Och vi väntade ett tag till. Varför? För att det ska vara så.
Fast jag tror att vi också diskuterade att om vi får missfall kan vi berätta det då, alltså inget som vi kommer hålla hemligt.
Vi fick inget missfall. Vi fick i stället reda på att vårat barn hade diafragmabråck. En ovanlig fosterskada. Inte vanlig som missfall. Alla har hört talats om missfall, det finns en tystnad, men diafragmabråck. Hur många har hört talas om det? Total... Ja, inte tystnad. Folk frågar, folk vill veta. Folk tror sig vet mer än vad de gör. Vi själva vet lite. Man kan inte ge oss svar innan barnet har kommit ut.
Totalt skräck, alla vet att det finns 50 % chans. Nu menar inte jag att det är en värre sorg än att få missfall. Allas sorg är personlig, allas sorg är värst för den som drabbas.
Calle skriver om misslyckande. Att när man får missfall känner man sig så misslyckad. Och när man är ensam om att veta om det tror jag att man känenr sig ännu mer misslyckad. Man tror att man är de mest ensamma i hela världen. Man har ingen att ventilera med, man har bara sorgen.
Första tiden efter vi fick reda på om fosteravvikelsen tänkte jag att det kanske var mitt fel på något sätt. Att jag färgat håret eller något.
Nu känner jag mest att jag är avundsjuk. Inte missundsam, men avundsjuk. Alla bär sin magar högt, fikar skrattar, kollar barnvagnar, barnkläder, inreder rum och så vidare.
Jag ligger i sängen för att vila, för mycket fostervatten, jag vågar inte köpa något, jag vågar inte kolla på något. Jag lägger allt på framtiden när vi vet.
Jag är glad för de som får friska barn, för de som väntar barn som mår bra. För de som inte ha hemska förlossningar att vänta och lång vårdtid efter. Som inte behöver oroa sig för operationer.
Men jag är avundsjuk.
Så, jag hålelr med Calle. Vi kan börja prata om missfall. Jag fick dela min sorg när jag fick beskedet. Det var oerhört värdefullt.
Så alla som säger: Varför berätta de så tidigt? Det hade varit bättre om de tolv veckorna fått gå.
Låt glada föräldrar få glädjas. Och trösta om det inte går som man hoppats på.
Vi har mycket framför oss, men jag hoppas att vi kommer glädjas åt det vi kan. Och att vi får bli tröstade när det behövs.
När jag blev gravid var vi givetvis rädda för missfall. Vi väntade och väntade med att berätta. Och vi väntade ett tag till. Varför? För att det ska vara så.
Fast jag tror att vi också diskuterade att om vi får missfall kan vi berätta det då, alltså inget som vi kommer hålla hemligt.
Vi fick inget missfall. Vi fick i stället reda på att vårat barn hade diafragmabråck. En ovanlig fosterskada. Inte vanlig som missfall. Alla har hört talats om missfall, det finns en tystnad, men diafragmabråck. Hur många har hört talas om det? Total... Ja, inte tystnad. Folk frågar, folk vill veta. Folk tror sig vet mer än vad de gör. Vi själva vet lite. Man kan inte ge oss svar innan barnet har kommit ut.
Totalt skräck, alla vet att det finns 50 % chans. Nu menar inte jag att det är en värre sorg än att få missfall. Allas sorg är personlig, allas sorg är värst för den som drabbas.
Calle skriver om misslyckande. Att när man får missfall känner man sig så misslyckad. Och när man är ensam om att veta om det tror jag att man känenr sig ännu mer misslyckad. Man tror att man är de mest ensamma i hela världen. Man har ingen att ventilera med, man har bara sorgen.
Första tiden efter vi fick reda på om fosteravvikelsen tänkte jag att det kanske var mitt fel på något sätt. Att jag färgat håret eller något.
Nu känner jag mest att jag är avundsjuk. Inte missundsam, men avundsjuk. Alla bär sin magar högt, fikar skrattar, kollar barnvagnar, barnkläder, inreder rum och så vidare.
Jag ligger i sängen för att vila, för mycket fostervatten, jag vågar inte köpa något, jag vågar inte kolla på något. Jag lägger allt på framtiden när vi vet.
Jag är glad för de som får friska barn, för de som väntar barn som mår bra. För de som inte ha hemska förlossningar att vänta och lång vårdtid efter. Som inte behöver oroa sig för operationer.
Men jag är avundsjuk.
Så, jag hålelr med Calle. Vi kan börja prata om missfall. Jag fick dela min sorg när jag fick beskedet. Det var oerhört värdefullt.
Så alla som säger: Varför berätta de så tidigt? Det hade varit bättre om de tolv veckorna fått gå.
Låt glada föräldrar få glädjas. Och trösta om det inte går som man hoppats på.
Vi har mycket framför oss, men jag hoppas att vi kommer glädjas åt det vi kan. Och att vi får bli tröstade när det behövs.
Nu tycker jag synd om mig själv
Min mage är som en ballong!! För mycket fostervatten heter det. I går var vi uppe på sjukhuset eftersom jag hade så fruktat ont i magen, sammandragningar hette det. Så nu ska jag vila, vila, vila. Har legat i sängen hela dagen. Annars hade man kankse tyckte det var skönt, men nu. Nej, jag är rädd, nervös.
I morgon ska vi träffa vår vanliga läkare här i Linköping. Samtidigt som jag vill att hon ska säga att "nu tappar vi lite fostervatten så det blir lättare för dig", så hoppas jag inte det. Risken att man går i gång för tidigt ökar då. Och eftersom vi har ett barn med diafragmabråck vill jag ju att det ska gå enligt planen vi har gjort med Stockholm.
Så ja, jag tycker synd om mig själv. Jag har ont. Ont ont ont. Jag ligger bara och gör inget. Och jag är nervös, och rädd!!
I morgon ska vi träffa vår vanliga läkare här i Linköping. Samtidigt som jag vill att hon ska säga att "nu tappar vi lite fostervatten så det blir lättare för dig", så hoppas jag inte det. Risken att man går i gång för tidigt ökar då. Och eftersom vi har ett barn med diafragmabråck vill jag ju att det ska gå enligt planen vi har gjort med Stockholm.
Så ja, jag tycker synd om mig själv. Jag har ont. Ont ont ont. Jag ligger bara och gör inget. Och jag är nervös, och rädd!!
